Det är över nu. Melodifestivalen är för min del över. Det var roligt, stressigt,...
Det är över nu. Melodifestivalen är för min del över. Det var roligt, stressigt, jobbigt. Men väldigt lärorikt. Måste tacka Jessica Gow för hjälpen med bildsändaren. Jag testade för första gången att sända bilder direkt från kameran till webben. Det gick kanonbra och vi körde en liveblogg på dt.se.
För den som inte vet. Jag tar en bild, trycker på en knapp och med det så skickas den till webben och min reporter Anders sitter på läktaren och skriver. Bild och text rakt ut på webben så den som sitter hemma kan följa eventet näst in till live. Det funkade ju då bäst på genrepet för på lördagen så sändes ju hela rasket på tv. Men den som inte har tv, eller rent av bor någon annan stans i världen kan ju ha nytta av det på våran webb. Kul kul och det ska jag göra fler gånger. Det här är definitivt inte nått nytt, men jag har aldrig testat det innan, av någon anledning.
Hur det gick vet alla, Ranelid gick vidare tillsammans med Molly. De flesta hatar Ranis bidrag, men jag snudd på älskar det, så sjukt bra och underhållande. Fint budskap och han levererar med sån inlevelse. Han träffar rätt på alla sätt. Alla har en åsikt, och alla tycker något om låten. Det är fullträff. Är det någon som kan nynna en bit av Perez låt? Ellen BenHajjis? Nope. men ordet mirakel sitter i skallen. Enkelt.
För den som inte har fotograferat en melodifestival kan jag berätta lite om det hela. Jag var en av några få som fick en plats i den så kallade fotopoolen. Vi stod framför de två stora tv-kamerorna bredvid mittengången där musikerna går till scenen. Där finns kablar som jag kopplar in sändaren till kameran för att kunna skicka bilderna till webben direkt. Det är trångt och varmt, alla vill ha plats och man slår sin kamera i huvudet på alla och man får andras kameror i huvudet. Inget bråk, utan bara trångt. Vi gick i grupp ner till våran lilla fålla, eskorterade av svt-personal. Nya regler vid sändningen på lördagen gjorde att vi fick gå fram till catwalken när vinnarbidragen presenterades. Det var nytt, för det fick vi inte vid genrepet. Bra. I Greenroom fick vi traska runt som vi ville, efter sändning då såklart. Trång även där, men trevlig atmosfär. Men sen var det bråttom, alla bilder skulle ju göras ut och skickas till redaktionen för publicering i papperet. De bilder som jag skickade till webben var små, komprimerade versioner och funkar inte riktigt i tryck. Stressigt men kul, viska små hemligheter till reportrarna som man har snappat upp och inte vill att konkurenter ska höra. Ner till greenroom igen för att filma webb-tv. Upp i pressrummet och redigera film, publicera. Ta fram fler bilder, skicke dem. Stress stress stress, men kul.
Youngblood vid en intervju.
Youngblood och deras fiaskofaklor. Jag tror inte att alla funkade nån gång. Det var alltid nån som va svart. Pinsamt.
Så här glada miner var det inte efter omröstningen. Jag såg tårar och sammanbitna miner mellan de påklistrade smilen. Så kan det gå.
Molly gick vidare med sin ballad om sitt liv.
Där fick dom! De monstren som har hånar mig hela tiden. Där fick dom! Monstren! Så gormade Ranelid när han inte skrek rakt ut i lycka. Och jag kan bara hålla med.
Dansa i neon, det gjorde väl Lena PH för typ 20 år sedan?
Pausunderhållning.
Björn och Sara innan de går upp scenen.
Segerpussen. Jag tror att jag är den enda som har den här bilden. Jo det är sant, alla andra fotografer stod på andra sidan. Vilket då innebär att jag är med på alla andras bilder. Vilket jag fick höra idag på redaktionen. Och det ser du på nästa bild.
Jag ser nu att jag inte va ensam på den sidan. Men Sven har ju en betydligt sämre possition.
Roligaste bilden på hela helgen. Jag minns dock inte att jag smekte Ranelid i nacken.
Jag lyckades få Björn att titta på mig efter några vrål. Det lönade sig då jag tillslut lyckades. Min bild ser du längre upp i detta inlägg.
Mattias hade ett hav med kids som gärna ville visa sina fina skyltar. Roligast av allt var nog att visa hur duktiga de va att göra stora bokstäver. Vi fotografer var inte lika imponerade om vi säger så. Men de gick att använda till bra bilder. Just den här är väl inte den bästa, men som fotograf måste man göra det bästa av situationen. /Dafgård.
