I äldre tider var gruvan i Falun världsberömd för sin koppar och blev tidigt en stor sevärdhet. Redan 1702 skriver en besökare: ”Den som inte sett Stora Kopparberget har inte sett Sverige.”

Ingen vet när brytningen startade men gruvan var igång redan på 1000-talet. Efter hand fick den allt större ekonomisk och politisk betydelse. Under en period på 1600-talet, då Sverige var en stormakt, svarade Falu Koppargruva för närmare 70 procent av världsproduktionen.

Risken för ras var stor. Ett inträffade 1677 och då försvann gruvdrängen Fet Matts nere i gångarna. Fyrtio år senare återfanns han – till synes lika ung som när han dog. Kroppen hade konserverats av atmosfären i gruvan och det vitriolhaltiga vattnet och han blev känd över världen som ”den förstenade gruvdrängen”. Framför allt i tyskspråkig litteratur uppmärksammades händelsen och Rickard Wagner gjorde till och med ett utkast till en opera om honom efter ETA Hoffmans libretto.

Falu gruva behöll länge sin ställning som Sveriges viktigaste industriella arbetsplats och var en stor kopparproducent långt in på 1800-talet. Gruvan var verksam ända fram till den 8 december 1992 då sista salvan ljöd i Kopparberget och satte punkt för en tusenårig drift.